I fredags och tjuvstartade vi föreningens upptaktsläger med att spela match i ATG Svenska cupen mot seriekonkurenten Eslöv. Det var rätt mycket som rörde sig i huvudet på oss tränare i det här läget. Vi är medvetna om att vi har en rätt tunn trupp, att det finns skadeproblem på tre spelare och frågan är hur tjejerna hanterar en matchsituation mentalt med tanke på förra säsongen, osv osv.
Jag och Jacob hade vår plan för helgen helt klar och vi skulle fokusera på två saker: försvarsspel och anfallsspel. Vi släppde det resultatmässiga för att jobba på det som på sikt kommer ge oss den framgång tjejerna är så väl värda. För oss är detta en självklarhet, vi ska hitta de positiva delarna i vårt spel och bygga vidare, skapa en trygghet i både försvar och anfall. Det sägs att Rom inte byggdes på en dag och vi har nu haft lite drygt tre månader med tjejerna, där halva tiden har varit egen sommarträning.
På samlingen inför match delade vi med oss av våra tankar, vi satte upp ramarna för match och vi pratade mycket om att gå in i matchsituationerna till 100%, att alltid gör sitt yttersta. Jag hade tidigare på dagen skickat ut en motivationsvideo till tjejerna med uppmaningen att ”Don´t half-ass it”, att inte göra något halvdant utan alltid ge allt. Hur den har tagits emot får du fråga tjejerna någon gång.
Anspänningsnivån kändes relativt hög och man såg i ögonen på tjejerna att de var riktigt sugna på att spela match, dessutom inför hemmapublik. Det blev en rätt kort samling där vi inte nämnde motståndet annat än vid något enstaka tillfälle, all fokus låg på oss själva och vad vi ville åstadkomma.
Väl inne på banan var det mycket vilja och adrenalin precis som handboll ska vara. Vi bibehöll fokus och trots att Eslöv ledde med ett par mål matchen igenom hängde vi aldrig med huvudena. Till stora delar fick vi till det försvarsspel vi pratat om, vi jobbade tillsammans följsamt och vi värderade vår motståndare. Visst klev vi utanför ramen under perioder, men vi hittade tillbaka rätt snabbt och fortsatte enligt plan.
Anfallsmässigt hade vi pratat väldigt mycket om det egna ansvaret, att ta tredjesteget i satsningen, att ha kroppen riktad mot mål och att alltid gå för det egna läget innan man spelar bollen vidare. Emellanåt fungerade det här som om man aldrig gjort något annat än just det, vi skapade lägen åt oss själva och åt våra lagkamrater. Andra delar av matchen föll vi tillbaka till att släppa boll på andrasteget, inte ge oss själva eller någon annan chansen till ett bra avslut.
Matchen som sådan visade oss ändå att vi är på god väg att lägga grunden för något som kan bli riktigt bra i slutändan. Vi fick massor av kvitton på att det vi har haft på känn som tränare kommer att bli bra med lite tålamod, tillit och engagemang.
Lördag och en lätt träning med laget, vi gick igenom lite spelmönster med fokus på övertal. Jag kände med gårdagens match i ryggen att vi har ett förbättringspotential här, tydliga ramar för vad vi ska göra och förbereda oss för eventuella motdrag hos våra motståndare. Efter en gemensam lunch avslutade vi vår gemensamma del för dagen och tjejerna fick fritt till söndagens träning.
Söndag och match mot Sävehof, ett av de bästa lagen man kan ställas mot i svenska handboll. För oss spelar det ingen större roll, vi följer vår plan. Att det är Sävehof som kommer stå på andra sidan förändrar inget, vi ska ha samma fokus, men vi kommer behöva göra det ännu bättre. Vi kommer behöva vara än mer noggranna i vårt försvars- och anfallsspel, minsta lilla miss av oss och de kommer straffa oss direkt.
Under ett möte tidigare på dagen hade tjejerna fått sätta upp mål för våra matcher. Vi kom fram till ett anfallsmässigt mål på antalet gjorda mål samt även ett mål för tekniska fel. Vi kan säga så här, att antalet gjorda mål infriade vi men inte de tekniska felen. Av de 27 tekniska fel vi gjorde under matchen straffade Sävehof oss vid över 20 tillfällen.
Men om vi lägger fokus där vi skulle under helgen, så gjorde vi en riktigt bra match. Försvarsmässigt var vi där, vi gjorde förarbetet och det var inte många gånger vi gick bort oss. Vi jobbade tillsammans och hjälpte målvakterna till avslut där vi vill ha dem. Problemet var väl bara att det var toppspelare i SHE vi mötte och det ÄR skillnad. Anfallsmässigt gjorde vi det minst lika bra, vi följde vår gameplan och jag såg framförallt att vi vågade. Vi tog avslut från nio meter, vi gick på genombrott till 100%, vi hjälpte varandra att skapa lägen och vi tog lägen när vi fick dem.
Sammanfattningsvis har den här helgen givit oss mer kvitton än vad vi vågat önska oss. Vi vet vad vi behöver jobba med för att ta ytterligare kliv i utvecklingskurvan. Tjejerna har en otrolig potential, vår uppgift är att ge dem de rätta verktygen, att ge dem förutsättningar att lyckas. Vår resa fortsätter och kom ihåg en sak, om du ska göra något, oavsett vad det än är, gör det aldrig halvdant utan gör det till 100%. Då behöver du aldrig undra hur det hade blivit om du gjort det lite bättre. Kort och gott: Don´t half-ass it!
Skribent: Patrick Wester, tränare GT Söders damlag
